- a rnela

Tänkte berätta lite var jag kommer ifrån och hur ödet förde mig hit.

Det känns konstigt för alla dem som är födda 92-95 att dem föddes under värsta tiden i Bosnien.
Innan 92 var allt så perfekt, Bosnien blommade.
Mamma & Pappa hade överbra jobb, fint hus, enorm inkomst. Dem kände ALLA i staden.. och det är ingen överdrift.
Kanske svårt för er att förstå men bosnier är nog det mest sociala folket jag vet.
Alla snackar med främlingar som att man känt varann 1000 år.
Och Båda föräldrarna har bott där sedan barndomen, där växte dem upp.


Exakt den halvön är min mormor, farfar och morfar ifrån.. men min farmor är från centrum


Sen kanske ni tänker varför en så gammal bild? Jo för att inget är som förr...
Ni kanske tänker vad vet jag? Jag är född 92, bodde inte där ens 20 dagar förrän det blev krig.
Ord kan nog inte förklara den perioden, bilder kan inte förklara, videor kan inte förklara, inte ens dem 250 000 gravarna kan få dig inse hur hemskt det var. Du måste ha varit där och sett allt som hände för att kunna se och känna den smärtan som bosnier än idag känner.

Vi alla har en enorm patriotkänsla, och alla bosnier är som dina närmaste vänner. Helt sjukt men så är det.
I alla fall, när man flyttade hit gick allt åt det sämre, man samlade pengar för att överleva och folket i bosnien hade det sämre och sämre.. inte ens i nuläget är det som det ska därnere. Många blev mentalt sjuka efter att ha förlorat nära som son dotter man eller far.. kanske till och med mor farfar morfar eller liknande..

Jag flyttade till ängelholm, 3 månader gammal.. man kände sig aldrig hemma. För jag vet var jag hör hemma.. vid Drina, det är mitt hem...


Det är här jag skulle bott. Ni kan aldrig förstå den känslan av att va här. Det är så underbart...
Men ödet tog mig från Ängelholm till Billesholm och vidare till Helsingborg, där jag nu spenderade hela min tid som tonåring. Snart fyller man 19, och det finns inte en dag då jag inte hatar människor för krigandet. Att jag hade kunnat ha ett liv med mitt folk. Klart är jag INTE missnöjd med mitt liv, men inom mig finns det alltid en nyfikenhet på hur jag hade haft det om jag hade bott kvar i Bosnien...