- a rnela

Ibland fastnar man i det förflutna, jag vet inte hur många av er som kännt att ni aldrig kommer någonvart, när ni fortfarande tänker på det som varit och försöker stanna där. Men det går inte, det som en gång varit kan aldrig vara förevigt. Det är bra sålänge det varar, och känslor som man inte trodde var möjliga, började komma fram. Känslor som gjorde att man gjorde saker man aldrig visste att man kunde göra för en person. Som gör att du hade dött för en person utan problem.

Ibland sitter man och tänker hur mycket man saknar det, men aldrig kan man gå tillbaka till det som VAR. Och bästa tiden i mitt liv, som på en dag bara blev annat liv. Alla känslor man byggt upp som fick en till att vakna på morgonen och vara pigg & glad under hela dagen, bara försvann.

En hel del påminner om det som betydde så mycket det är svårt att glömma och det känns att man förstorar något som inte är en "big deal" men det var det. Att låtsas som inget är ingen bra lösning. Att prata om det, att lösa det, att förstå det, att ignorera det, att börja om på nytt. Inget hjälper. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker att jag glömt det, men jag har inte, hur mycket jag än leker att jag har gjort det. Hatar det.

Steg ett är att endå erkänna att man inte kommit över det..