Don't look back, keep looking straight
Hon trodde inte på kärleken. Det var bara något som fanns i filmer, något påhittat. Och även om det fanns, skulle Hon aldrig låta en kille komma in i hennes liv eller låta en kille såra Henne. Detta beslut bröt hon direkt då Hon träffade Honom. Första gången Han kramade Henne, visste Hon att Han hade en sorts makt över Henne. Han var alltid där, i hennes tankar. Han började besöka Hennes drömmar. Kände han likadant? Var han den rätte?
Hon blev förälskad, kunde inte äta, sova eller tänka på något annat än Honom. Känslan av fjärilar i magen fanns ständigt där. Hon var glad. Hennes liv kändes fullbordat, inget fattades så länge Hon hade Honom. Orden "jag älskar dig" kom redan andra dagen. Lite väl snabbt, men Hon tyckte att det kändes rätt. Detta skulle vara länge. Han fick Henne att känna sig speciell. Hon drog in Honom i sitt liv. Och där fanns Han.. i Hennes liv... fastän Hon sa att Hon aldrig skulle tillåta det. Han är inte som alla andra, påstod hon. Han älskar mig.. han skulle aldrig såra mig, aldrig göra något som inte var rättvist mot mig. Killar är killar, men Han är speciell. Var han den rätte?
Ödet... finns det? Enligt henne fanns det. Annars skulle inte dem passat så bra ihop. Dem skulle aldrig lärt känna varann om inte ödet fanns. Ödet "brought them together".
Allt dem gjorde tillsammans tänker Hon på, nu i efterhand. Brustet hjärta & minnen är det enda Hon har kvar av Honom. Han visade sig vara som alla andra. Ändå.. trots allt, vill hon ha tillbaka Honom i sitt liv. Varför? Han sårade Henne, djupt. Lämnade ett tomt hål i Hennes hjärta. Han älskade inte henne? Fel. Han älskade Henne. Inte lika mycket som Hon älskade honom, påstod hon. Det var inte möjligt enligt henne. Att älska någon så djupt som Hon älskade Honom, kan ingen i världen göra igen. Ingen kan älska någon lika mycket som Hon älskade Honom. Aldrig. Varför.. är frågan Hon ofta ställer. Hon tänker ofta på det som en gång varit.... varit....
Don't look back in the past, there is no future in it.
Hon blev förälskad, kunde inte äta, sova eller tänka på något annat än Honom. Känslan av fjärilar i magen fanns ständigt där. Hon var glad. Hennes liv kändes fullbordat, inget fattades så länge Hon hade Honom. Orden "jag älskar dig" kom redan andra dagen. Lite väl snabbt, men Hon tyckte att det kändes rätt. Detta skulle vara länge. Han fick Henne att känna sig speciell. Hon drog in Honom i sitt liv. Och där fanns Han.. i Hennes liv... fastän Hon sa att Hon aldrig skulle tillåta det. Han är inte som alla andra, påstod hon. Han älskar mig.. han skulle aldrig såra mig, aldrig göra något som inte var rättvist mot mig. Killar är killar, men Han är speciell. Var han den rätte?
Ödet... finns det? Enligt henne fanns det. Annars skulle inte dem passat så bra ihop. Dem skulle aldrig lärt känna varann om inte ödet fanns. Ödet "brought them together".
Allt dem gjorde tillsammans tänker Hon på, nu i efterhand. Brustet hjärta & minnen är det enda Hon har kvar av Honom. Han visade sig vara som alla andra. Ändå.. trots allt, vill hon ha tillbaka Honom i sitt liv. Varför? Han sårade Henne, djupt. Lämnade ett tomt hål i Hennes hjärta. Han älskade inte henne? Fel. Han älskade Henne. Inte lika mycket som Hon älskade honom, påstod hon. Det var inte möjligt enligt henne. Att älska någon så djupt som Hon älskade Honom, kan ingen i världen göra igen. Ingen kan älska någon lika mycket som Hon älskade Honom. Aldrig. Varför.. är frågan Hon ofta ställer. Hon tänker ofta på det som en gång varit.... varit....
Don't look back in the past, there is no future in it.
Kommentarer
Trackback
