- a rnela

Det var längesedan jag skrev en text med någon verklig betydelse hahah, jag tänkte att jag verkligen behövde skriva av mig det aktuella ämnet.

Det jag hört många gånger är "lita bara på dig själv". Jag har så ändrat min åsikt om det.
I början litar man på alla, ni vet själva när man var liten man sa "jag älskar dig" till alla sina kompisar, och man berättade allt till alla. Nu är det mkt annorlunda, man mognar och man öppnar sig inte för alla.

När man väl hittat någon man börjar stå nära, öppnar man sig,man berättar allt för varandra. Det värsta som kan hända en i livet, är att denna människa sedan sviker dig. Man faller ihop, man blir så sårad och vet inte vad man ska göra, hur man ska gå vidare, när den man är så fäst vid har släppt taget om dig. Därefter sitter man och lovar sig själv "jag ska aldrig mer lita på någon". Några år senare bygger man upp förtroendet till någon annan, som sedan kanske igen sviker dig. Hur vet man om någon kommer att svika dig eller inte, hur vet man om någon är äkta?

Det finns så mkt bra saker och upplevelser man upplevt med denna människa som sedan till slut sviker dig, att sårandet kanske ite ens kan mäta sig med allt bra man haft. Jag brukade alltid ge alla rådet "lita aldrig på någon till 100%" för jag fått erfarenheter om hur ont det gör, och hur chockad och hur overkligt det blir, när det visar sig att den personen du så väl kände (till 100%) visade sig vara någon annan. Det var då Donika kom och sa något smart som fick mig tänka annorlunda:

"Varför ska man inte lita på någon? Vad är livet om inte att ta risker? Ska man leva livet och gå runt och vara rädd hela tiden att människan ska svika dig? Och tänk den andra personen, det förlorar minst lika mycket på detta och blir minst lika sårad. Det hade varit annorlunda om allt det man har e falskt, då hade inte den andra förlorat ngt på det. Men älskar den dig lika mkt så blir båda lika sårade oavsett vem som gjorde felet så att man gled isär"

Och det e sant vet man att du får den andra att le, du får den att må bra, då är det inte falskt..då vet man att det man har är äkta.

Man ska inte vara ensam hela livet och alltid när man har ngt att säga håller man det inom sig för man inte litar på någon. Det är ömsesidigt, man behöver någon. Man behöver någon som finns där för dig och kan lyssna på det du har att säga, någon som du kan ringa oavsett hur/när/var. Denna relation kanske inte håller föralltid, det är bara det man ska vara beredd på, att inte hamna i depression, för när man väl gör det, är det svårt att gräva sig upp igen.