There wont be a place to call "home".

Jag har suttit och tänkt flera gånger. Alltså det e helt fucking sjukt hur man kan vara så nära med sina vänner som jag är just nu. Jag ser dem verkligen som systrar. Snart ska mitt liv få en vändning; jag ska börja plugga i en annan stad. Jag kommer flytta hemifrån och lämna mina föräldrar min bror och mina vänner. För att starta om. Jag vet inte om jag kommer trivas, men det tror jag nog, för jag är mångsidig och det finns inte mycket som inte passar mig. Men att lämna personerna man älskar kommer vara det svåraste jag någonsin gjort.

Jag satt och snackade med Derya och kunde inte sluta gråta. Jag har det verkligen bra nu, men som jag sa i förra inlägget jag är positiv för förändringar och tänker inte sitta här och låta mitt liv passera för att jag känner mig bekväm. Jag måste göra detta. Det låter som att jag ska flytta till kiruna och aldrig träffa ngn mer, men det känns så. För jag vet jag kmr träffa dem 2 gånger i månaden max, vilket är skillnad till nu där jag träffar mina vänner regelbundet flera gånger i veckan. Så många skratt man haft tillsammans här i HBG och hur van man blivit att ha dem där.

AHHA älskar denna bilden för jag ser så uttråkad ut o martina - som vanligt sjuk i huvet AHAHHA

OCh denna HAHAHAHA så insane.

Shit kan inte fatta; Jag ska kanske skiljas från min andra halva Derya. Bara jag tänker på det får jag rysningar. Från att träffas VARJE dag till någon gång i månaden. Jag kommer kanske inte ens klara av det. Kommer fucking ringa henne varje dag, skiter i ; och även min soulmate Martina. Vet inte vad fan jag ska göra. Jag dör dör dör av hur ont det gör !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0