Läs-inlägg
Vet att alla inte alltid älskar LÄSA bloggar, utan man bara bläddrar igenom bilderna läser kommentarer sen var det det men jag funderar på att skriva lite idag faktiskt, för min egen skull.
Allt som händer en i livet händer av en anledning, allt som hänt en har format dig till den du är. Om det så är en kille/kompis som sårat en. I början är man alltid naiv och litar på folk hursomhälst - det är då man blir mest chockad när personen du litade på sårar dig. Man tycker också att dem som uppmanar en "Lita bara på dig själv" låter som negativt folk som inte har vänner eller ngt sånt. Men jag ska säga er det är dem inte alls, utan tvärtom. Dem kan leva livet med all sin tillit på en person - sig själv. Dem har vänner för dem sårar inte någon - dem VET hur det känns att bli sårade. Jag är en av dem nu, jag säger inte till folk att dem inte ska lita på andra, för jag faktiskt hittat vänner som jag kan lita på. Inte för att dem sagt det utan för dem har BEVISAT det.
Trots att jag vet allt detta kan man inte undgå att inte bli sårad - alla är vi mänskliga och börjar älska en person som sedan sårar en. Nyligen hände det mig också jag förlorade en vän jag hade mycket mycket nära hjärtat, det var nästan lite väntat också därför visste jag hur jag skulle handskas med det. Dock har jag märkt att killar inte har en chans hos mig, inte medvetet utan jag kommer aldrig nära dem av olika anledningar, och nr ett är att jag inte vill bli sårad därför har min "mänskliga sida" att älska någon dämpats. Jag älskar inte folk hursomhälst heller det tar lång tid, "kärlek" är ett ord för mig som jag dränkt. När jag märker ja börjar bli kär tar jag STORT avstånd. Så ska det inte vara, man ska inte vara så försiktig. Hur ska du annars lära dig rätt och fel? Hur ska du annars få erfarenheter och senare använda detta för att veta hur du ska göra? Måste släppa taget om det där, visst kille kan jag ha men frågan är om mitt förflutna låter mig släppa loss och få känslor för den killen. Vad är ett förhållande utan känslor? Hur ska man bli kär utan kärlek?
Allt som händer en i livet händer av en anledning, allt som hänt en har format dig till den du är. Om det så är en kille/kompis som sårat en. I början är man alltid naiv och litar på folk hursomhälst - det är då man blir mest chockad när personen du litade på sårar dig. Man tycker också att dem som uppmanar en "Lita bara på dig själv" låter som negativt folk som inte har vänner eller ngt sånt. Men jag ska säga er det är dem inte alls, utan tvärtom. Dem kan leva livet med all sin tillit på en person - sig själv. Dem har vänner för dem sårar inte någon - dem VET hur det känns att bli sårade. Jag är en av dem nu, jag säger inte till folk att dem inte ska lita på andra, för jag faktiskt hittat vänner som jag kan lita på. Inte för att dem sagt det utan för dem har BEVISAT det.
Trots att jag vet allt detta kan man inte undgå att inte bli sårad - alla är vi mänskliga och börjar älska en person som sedan sårar en. Nyligen hände det mig också jag förlorade en vän jag hade mycket mycket nära hjärtat, det var nästan lite väntat också därför visste jag hur jag skulle handskas med det. Dock har jag märkt att killar inte har en chans hos mig, inte medvetet utan jag kommer aldrig nära dem av olika anledningar, och nr ett är att jag inte vill bli sårad därför har min "mänskliga sida" att älska någon dämpats. Jag älskar inte folk hursomhälst heller det tar lång tid, "kärlek" är ett ord för mig som jag dränkt. När jag märker ja börjar bli kär tar jag STORT avstånd. Så ska det inte vara, man ska inte vara så försiktig. Hur ska du annars lära dig rätt och fel? Hur ska du annars få erfarenheter och senare använda detta för att veta hur du ska göra? Måste släppa taget om det där, visst kille kan jag ha men frågan är om mitt förflutna låter mig släppa loss och få känslor för den killen. Vad är ett förhållande utan känslor? Hur ska man bli kär utan kärlek?
Kommentarer
Trackback
